"Just another night in Nantes"
Det är läskigt det här med hormoner. Ena sekunden vill man verkligen göra en sak i nästa är man glad att det inte hände.
Chokladbollarna i min skola är perfekta, de smakar mer kakao än socker. Att ta en chokladboll och kaffe varje dag i en vecka blir minus 50 kr, det kostar en fika ute nånstans....
Det finns så mycket som man tänker på som aldrig blir nerskrivet, det där svåra jobbiga intressanta som man tycker är för jobbigt för att skriva ner . Det som är av värde och som nu kanske glöms bort, fast om det var så viktigt borde man kanske komma ihåg det i alla fall, men det är inte säkert.
När Tove och jag snackar på MSN kommer vi alltid fram till slutsatsen att vi är som alla andra och att det inte är något speciellt med oss. Det är kanske det som gör oss speciella då, att alltid komma fram till att vi inte är det. Allt det här snacket om att vara speciell får mig att tänka på en scen ur Garden State. Natalie Portman och Zach Braff är inne på Natalies rum då hon berättar att varje gång som hon känner att hon inte är speciell brukar hon göra ngt som ingen gjort förut och så gör hon ngt som jag inte kommer ihåg just nu och så får hon Zach att också göra ngt . (jag suger på att förklara, se filmen för fan!) den scenen är så fin. Deras förhållande är så speciellt och vackert.
Jag har varit så seg på att läsa, men för några dagar sen läste jag i alla fall ut en bok. Den handlar om en kille som vandrar i Spanien och delvis lever på att spela fiol. Han sover ibland på ängar, fatta att han sover utomhus utan skydd, skulle jag klara av det? tveksamt, jag är lite för bekväm, vandrarhem är helt okej. Den här killen vandrar långa sträckor och lägger sig ner att sova kanske vid ett berg, han vaknar nästa morgon och äter något om han har det och vandrar vidare, kanske är det så man ska leva. Det är något man borde prova på någon gång i alla fall. Den andra boken jag läser är Franny and Zooey och den är riktigt bra fast det är många adjektiv som jag inte kan. Engelska är ett fint språk och den här boken är mysig och J.D. Salinger borde få nobelpris.
Jag skulle ha somnat för 38 minuter sedan. Buenas noches!