.

Vi var inte riktigt helt med på noterna innan gympalektionen igår. Glada naturare försökte förklara basketdansen: "Asså, man ska typ bli ett med bollen, tror jag, typ...". Vi laddade, lagom peppade, med bullar och hallonsoda i kafeterian. Inledningsvis hade vi teori om stresshantering. Alla blev då ännu mer stressade då vi kom på allt vi hade att stressa över så vi fick då gå ned till gympasalen för avstressning, basketdansen. Vår lilla småländska gympalärare blev förvandlad till en liten gangsta som hoppade runt och ville få oss att känna rytmen samtidigt som vi skulle studsa och kramas med en basketboll. Mycket märkligt. Men äntligen kom mina kunskaper från ett års basketspelande och en termins streetdance till användning. Jag har inte skrattat så mycket åt mig själv och alla andra på länge. Det roligaste var nog när vår lärare ville att vi skulle först ställa oss mot en vägg och i inledningen av låten gå in lite kaxigt mot planen. Sedan väljer hon självklart ut mig av alla 60 och säger "Rafaela, HIGH FIVE!". Smack, smärta och gapflabb.