.

Ibland skulle jag vilja kunna vara överallt på en och samma gång. Men det går ju självklart inte. Jag orkar inte ens vara skärpt och upprätt där jag faktiskt är. Allt jag gör just nu känns så krampaktigt, medelmåttigt eller tråkigt. Jag känner mig som man gör på tunnelbanan när den stannar till mellan två stationer, man står/sitter och blir stressad och förbannad även när man inte har nånstans att ta vägen. Man kanske bara är påväg hem efter en halvtråkig dag i plugget när den stannar till i fem minuter, kanske inte ens det. Jag har en viktig plats att vara på, tror jag, men så är det inte alls i själva verket.
Varför kan det inte vara en balans mellan när man har hur mycket som helst att göra och sedan absolut ingenting..?