.

Gud vad jag är avundsjuk. Marika har åkt till Rom medan jag sitter fast med historia-, psykologi-, engelska- och geografiläxor. Tyck synd om mig. Marika får dricka kaffe medan jag snart drunknar i en pöl av kaffebegär. Man kan faktiskt drukna i en pöl, speciellt om man känner sig riktigt hopplös.

Nej usch, nu börjar jag tänka på när Tove hade varit på Irland och någon blåst av en klippa och dött. Min mammas faster blåste ju faktiskt in i en stolpe i Göteborg och dog. Tänk hur man kan dö. Bara sådär. Förra veckan hade jag till en början en riktigt bra dag lagom till när jag gick ut på gatan och fick syn på en död fågel. Den var inte påkörd, den hade bara kurat ihop sig på trottoaren och dött. Att ge upp, kan det gå så långt? Kan man dö av det? Kanske var det den kyliga morgonen. Men jag tror att den gav upp. Jag gav honom namnet Albert. Hoppas Albert mår bra nu.
Påväg hem den dagen gick jag på samma plats när några tjejer från Enskilda passerar mig och konstaterar att "Guuuud va skönt, någon har tagit bort den äckliga fågeln!". Jag tänker visst inte som de gör, surprise surprise.