Tyngre än vatten
Han kämpar sig uppför trapporna,
låser upp dörren,
sparkar av sig skorna.
Skjortan är skrynklig,
han har skit under naglarna.
Han mår illa.
Han ställer sig i duschen.
Dropparna träffar hans axlar,
rinner nedför ryggen.
Han känner varje droppe.
De lugnande dropparna gör nu ont,
som stickande nålar som faller mot honom.
Han vrider av kallvattnet,
knyter nävarna när ryggen domnar av det heta vattnet.
Han känner inte nålarna längre.
Dropparna går inte längre att räkna.
Han känner ingenting.
låser upp dörren,
sparkar av sig skorna.
Skjortan är skrynklig,
han har skit under naglarna.
Han mår illa.
Han ställer sig i duschen.
Dropparna träffar hans axlar,
rinner nedför ryggen.
Han känner varje droppe.
De lugnande dropparna gör nu ont,
som stickande nålar som faller mot honom.
Han vrider av kallvattnet,
knyter nävarna när ryggen domnar av det heta vattnet.
Han känner inte nålarna längre.
Dropparna går inte längre att räkna.
Han känner ingenting.
Kommentarer
Postat av: Marika
Den är bra, like I already har sagt till dig:D
Som att livet inte har så mkt att erbjuda, vardagstristessen (gud va töntigt det lät)
Postat av: Mattias
Hjälp, dikten gav mig en konstiga känsla av tomhet, ensamhet, smärta och sorg... Även om det kanske inte är meningen som belv det så... Hjälp...
Postat av: a
Där började jag rysa!
Postat av: t
riktigt nice raaf
Trackback