.

En blogg. En sån som alla har. En sån som jag och Marika startade för evigheter sen..

Skriver hon fortfarande? Jag har inte skrivit sen timmarna på dygnet innehöll mer ljus än mörker. Nu sitter jag här med datorn framför mig. Har haft den framför mig väldigt länge nu. Har haft aningen oflyt senaste tiden. Veckan innan lovet blev jag sjuk. Var någorlunda frisk under lovet. Vekan efter lovet var jag ännu sjukare. Nu har jag med miljoner prylar att göra och vet inte vart jag ska börja. Men nu började jag med att ta itu med seminariet jag ska hålla imorgon. Tänk er, jag står där framför halva min klass, hostar och hackar och berättar om "Dr. Jekyll och Mr. Hyde". En given succé.

Jag blir känslomässigt instabil när jag är sjuk. Jag har varit relativt stoneface hela tiden men så vaknade jag för några dagar sedan. Satte mig upp i sängen och kände mig riktigt glad. Gjorde frukost och drack en stor kopp te, underbar morgon. Det kändes inte jobbigt att vara sjuk, bara som att jag faktiskt får vila. Mitt i glädjeyran närmar jag mig min säng och vänder blicken mot min TV. Det är reklam. Jag börjar gråta. Den handlar om ett svart får som kände sig utanför, Frank heter han. Han börjar jobba på Tele2 och känner sig som hemma. The cheap sheep. Tårarna bara forsar. Jävla Frank, fick mig att gråta i 10 minuter. När jag lugnat ner mig går jag ut i köket och tar min sjätte dos penicillin.

Jag gillar i och för sig Frank. Jag vill vara Frank. Eller nej.. Men han är en skön lirare. Han får mig inte att gråta längre iallafall.

Nu får vi se när jag bloggar nästa gång. Men Marika klarar sig ju fint.