EFTERFEST! Eller inte...
Natt1: Jag och Fanny kommer fram med tåget. Vi får inte plats på Camp A, men lyckas turligt nog med hjälp av en kompiskompis få en riktigt bra plats på Camp C. Hungriga som satan vandrar vi mot Kupolen och donken. Väl framme är vi en kvart för sena för att få mat. Allmänt pinsamma bilder och en vinglig promenad hem väntade. Efter ravioli och mingel med grannar försökte vi sova mellan 3 och 8. Blev väl kanske en timme eller två.
Natt2: Snilleblixtidé! Vi äter frukost på donken innan vi slaggar för då borde det va tyst på campingen! En timmes sömn...
Natt3: Vakna med skönaste grannarna. Hamnade tillslut i sovsäcken kl 8. Två timmars sömn senare hamnade vi på Wayne's. Icke nyktra.
Natt4: Dags att dygna. Tio minuters sömn på tåget hem.
Väl hemma däckade jag mellan 15.00 på söndag och 12.00 på måndag. Men det var riktigt jävla nice.
Peace and Love till er alla för fan.
A lightning strike changed it all
Oh ibland händer dessa oväntade olyckor. Jag Marika Seth som skulle vara borta i 5 veckor in the States, i Kalifornien i Big Sur var bara borta i ca elva dagar. Det brinner på en massa ställen i Kalifornien just nu, det brinner i Big Sur, jag vet inte om Mackans och Mary Lous hus finns kvar. Big Sur är evakuerat. Jag miste både jobb och bostad så jag kunde inte stanna, ville inte åka med madre och padre på deras lilla resa. Jag hoppas mackans och Mary Lou's hus klarar sig. De ska köpa en husvagn så länge för det kommer att ta minst tre veckor innan allt är över, enligt mackan. MERDE helt enkelt.
Jag hann ändå med en del saker, på flyget hem skrev jag ner lite minnen.
Upptäckt Hemingway
lycka
stillsam lycka
Joseph (min fasters f.d. man) -"I'm 92 but sometimes I feel older. "
Mamma, jag och pappa åt frukost på en mysig restaurang i Monterey som hette The wild plum. Killen som jobbade där tyckte om min Bob Dylan-tröja.
Träffade en italienare i Big Sur på kortfilmskvällen. Han tyckte om min leende och hade varit i Alaska. Rest runt i USA.
Läst Hemingway, inne på andra boken skriven av le man. På planet försökte jag skriva en Haiku om det, haha blev inte så bra. Såhär:
Lev som Hemingway
Hunger av olika slag
farväl till trygghet
Jag Bram och Robin snackade om att titta på Twin Peaks utomhus på biblioteket på den stora duken, bland redwood-träden... åh skulle ha varit så mysigt...
Så vackert längs kusten.
åh att jag inte tog fler bilder, har inga bra bilder från deras hus, bara på ladan... det är i alla fall väldigt vackert.
first time in the States
Peter, Bram, Robin, Eric, Keely, LSD-mannen (eller vad jag ska kalla honom, han kom till Big Sur för LSD, på hippietiden:) ) mannen som bodde i sin postbil, mannen som bodde i en husbil (eller liknande) på bibliotekstomten. Bram och Robin bodde i ett tält på bibliotekstomten. Joseph och Phoebe, plus alla andra softa människor som jag hann säga ett par ord till, eller rättare sagt dem till mig.
SÖKES: någon som har haft körkort i minst fyra år, vill åka runt i USA, har pengar, inte har något emot att åka med mig. Inte står i brottsregistret samt har tid nästa sommar.
Att inte fira midsommar
- Men mormor, vi handlade ju på Lidl..?
- Ja, men de tror att vi handlade dyrt, höhö...
Det är midsommar. En högtid som för många firar enligt mig. Det är verkligen ingen tradition i min familj, vi blir ensamma kvar i stan och har inte mycket att göra. Men nu slog vi på stort. Jag kommer äta svenska jordgubbar ikväll, det är väl hyfsat midsomrigt? Sen så ska vi äta fisk. Inte sill, men fisk. Har vi tråkigt kan vi ställa syrrans vissna orkidé mitt på köksgolvet och hoppa runt lite.
Att vara ensam
Jag är fett på med "Pimp our tågluff", att spendera våra sista dagar i Paris på hyfsat snoffsigt hotell skulle vara, som Tove säger, riktigt överchill.
Något jag kan göra när Marika är borta också är att hitta mer musik som vi kan ha när vi spelar in lite schyssta videos. För det kommer vi göra. Och alla kommer hamna på bloggen. Ramaskri goes vlogging in two months. Vi kommer vara snygga/fula, sexiga/skabbiga och då våran diet kommer bestå av torr baguette och öl lär vi vara packade. Men det är så det ska vara.
Nervös?
Länge sen eller det beror på hur man ser det. Denna vecka har jag varit magsjuk, vilket innebär extremt mycket tv-tittande, som i sin tur leder till analyser av de dåliga serierna. Fina människor som Rafaela och Anna fick tyvärr lyssna på mina utläggningar.
Precis som det finns par som får en att känna en saknad, gör att man vill ha en kille finns det par som gör att man är så himla glad att man inte har någon. Detsamma gäller huruvida man vill bo på den engelska landsbygden eller ej. Aidensfield(eller liknande) är en mysig liten serie när hjärnan är hoppressad och inte vid sin normala standard, när man ligger där i soffan och känner sig ömklig. Den handlar om brott som begås i den lilla byn och om de speciella byborna, kort och gott det funkar att titta på om man är sjuk. Serien får mig att drömma om att besöka en engelsk by just som Aidensfield. Raka motsatsen är den hemska serien "hem till gården", detta är en riktigt äcklig såpa, ren skit. Den målar upp en förjävlig bild av landsbygden.
En annan sak jag undrar är varför det går fyra serier som handlar om landsbygden på TV? Från kl 10 till 13-14 går dessa program, vilka är hemma då, jo sjuklingar och pensionärer. Tror dem att folk som är sjuka gillar att titta på dessa serier, eller att gamlingarna gör det? I och för sig orkar man inte titta på något intellektuellt när man är sjuk, men seriöst hur många sådana program finns det? lallal svammel
Imorgon har vi skolavslutning och på söndag åker jag till Kalifornien, känner mig lite nervös, tur att pappa följer med ner. Raffi ring mig imorgon efter halv ett!
Att suga på att uppdatera
Jag och Marika har nu fixat våra Interrailkort och platsbokningar på alla tåg. Nu är vi alltså 4 284 kronor fattigare. Och mer utgifter blir det då vi även ska fixa vandrarhem. Yaay. Men vi intalar oss att vi är ett par rich bitches men drar även ned på andra utgifter.
Liten cappucino vs. Stor cappucino
Wayne's vs Espresso House (studentrabatt, we like)
NK vs. Myrorna (studentrabatt, we like)
Ni fattar, många bäckar små. Jag förnekar att jag har massa att fixa till festivalerna också. Får nog byta ut cappucinon mot bryggkaffe.
Att vara lat.
Jag har solat på balkongen. Resultat: Aningen rödare kropp, speciellt runt trekanterna. Har ett schysst streck mellan brösten. Synd att man inte kan skylta med det särskilt ofta.
Jag har pratat i telefon med söta människor. Luren har varit tryckt mot örat i närmare två timmar.
Jadu. Sen har jag hittills inte gjort så mycket mer. En lite halvplanerad utekväll blev flyttad till måndag. Men det är nice. Typ så det ska vara. Eller så det kan vara iallafall.
Att festa enligt ett tema
MEN: Jag får alltid beslutsångest när det är en fest med ett tema. Själv kan jag komma på miljoner roliga teman. Men inget som jag skulle kunna utföra riktigt bra och trovärdigt. Nu är det inte jag som fyller år, jag bestämmer alltså inte temat. Det vankas 70-tal. Jag kör antagligen hippie.
Steg 1. Få inspiration. Och vilket sätt är inte bättre än att googla fram lite bilder på hippies?
Jaha, men om Google påstår att det är så det ska va så visst. Internet kan man ju alltid lita på.
Steg 2. Köp kläder. Detta kan göras på billiga klädkedjor eller secondhand. Passa även på att rensa i garderoben.
Steg 3. Titta på filmen "Hair" ännu en gång. Då kan man ju briljera med 70-tals-skills.
