Hon grät floder medan snön föll

Igår var det söndag. En söndag av motgångar, kalla vindar och en fönsterbräda täckt av snö. Med yrsel låg jag i min säng när en tår rann nerför min kind och nuddade kudden. Mamma tittade undrande på mig och frågade om det var något som bekymrade mig utöver illamåendet. Tårarna smög sig fram och jag lyckades få fram ett ja. Jag berättade om mina problem jag haft med min kompis och hur sviken jag känt mig. Och mamma lyckades säga det bästa hon sagt på länge. Något som jag själv ville säga men inte visste om jag fick.

Den där tjejen verkar ju vara en riktig bitch, lägg inte ner mer energi eller tid på henne.


Idag var det måndag. Jag vaknade med hosta som någon som kedjerökt större delen av sitt liv har. Det väste och pep från halsen. Ett djupt andetag som behövs när man gäspar var omöjligt att ta. Haft det lite så under helgen men nu var det värre. Jag gick till skolan och kunde knappt andas när jag gått uppför trappan till entrén. Två lektioner senare gick jag hem på min groteskt långa håltimme. Efter att ha kämpat mig uppför Tegnérgatsbacken fick jag panik när jag knappt kunde andas. Mamma öppnade dörren, jag gick direkt till köket och satte mig ned. Jag bröt ihop totalt. Jag har varit sjuk i fem veckor redan och nu kan jag inte andas. Mamma drog med mig till akuten där Santiago Lopez konstaterade att jag hade akut bronkit. Med antibiotika och hostmedicin ska jag bli bättre. Jag blev antagligen sjuk strax efter jag slutade med mitt penicillin för två veckor sen.

Nu är det måndagkväll. Även nu kommer det tårar. Men dessa tårar tyder inte på ett ledsamt humör eller ett sammanbrott, nu är det faktiskt glädjetårar. Eller.. såna tårar som kommer när man är rörd. Man sitter inte och garvar direkt men man är ju ändå glad. Det blir bättre, det löser sig.

"I'll tell you everything I know"


COCONUT RECORDS

coconut records


skriver lite

jag vet inte
det ständiga svaret
hon gjorde det lätt för sig, fast att ha svar är också att göra det lätt för sig
hur kan man veta?
han härmade henne
jagvene
hon hade sagt det så många gånger att hon nu sa det så snabbt att de två orden nästan smälte samman.

Precis som när hon svarade i telefon, hej och sen var det nästan omöjligt att höra vad hon sa, men han visste ju. Sen när han sagt sitt namn, ingen reaktion, i början hade det gjort honom rädd, denna likgiltighet, vad svarar man på ingenting, vad menar hon med att vara tyst? men han var van nu. Han ställde sin fråga, ja inte ringde han utan  anledning, nej det skulle vara för konstigt, det gick inte ens att kallprata med henne.
Hur gör man det med någon som inte säger ett ord.

I början hade han sett upp till henne, på något sätt trott att hennes tystnad dolde ett djupt intellekt, att hans frågor var för naiva, ytliga, ointressanta, ja så dumma att hon inte orkade bemöda sig att svara, för vad skulle det ge, han skulle inte förstå och hon kunde inte säga något på hans låga nivå. Det han pratade om betydde ingenting...


Inte långt kvar tills vi åker till Indien/Orissa.18 Januari. Fältstudier. Studier i fält. Min grupp har kommit fram till ett intressant ämne att fördjupa sig i. Vi kallas nu Genus-gruppen. Makt och motstånd, hur gör kvinnor motstånd?hur organiserar sig kvinnor? vilka kvinnor gör det (kast) vilken tid har de, vilka frågor kämpar de för. Om de behöver hjälp/råd vem vänder de sig till osv.  


Texter som gjort mig irriterad:
moderskapet väcker upprörda känslor  Genus-projektet
Bortom petroleum? internationella relationer


Förresten, hur gör ni som ideligen citerar? Kanske skulle vara idé att försöka... kanske citera loglady?
Twin Peaks alltså, lånade boxen av Tove nu igen.

Bildlektion 2
Stilleben
S till e Ben så brukar jag dela upp ord på andra språk
natur elle ment

Jag hinner inte med någonting på bilden såklart, jag är seg. grönsakerna och frukterna jag skulle måla av, var från mitt håll alla placerade bakom varandra, äsch kan inte förklara. det är nice iaf, att gå och måla sådär bara.

rebellen
tysta tjejen
lillkillen
sociala tjejen
osv.
 
förresten är jag och Tove äldst
Vi var sist kvar och får då den självklara frågan:
vad ska ni göra efter studenten då?
haha!
ja vill kanske bli diplomat svarar jag (vad vet jag, jag har alltid sagt sådana där yrken. Jag har velat bli läkare, advokat,
krigskorrespondent, journalist på DN, självlärd och leva ett lugnt men innehållsrikt liv, måla & läsa, sånt som jag inte gör så ofta nu, som om jag kommer göra det, bara för att jag har tid..hm kanske?)
är någon av dina föräldrar diplomater?
shit blir det är någon av dina föräldrar diplomat? ja så blir det
mitt svar: nej

Jag avundas Mary-Lou, hon verkar så lugn, tillfreds, jag vill också känna så.                                             


Jo tack, det funkar väl

En blogg. En sån som alla har. En sån som jag och Marika startade för evigheter sen..

Skriver hon fortfarande? Jag har inte skrivit sen timmarna på dygnet innehöll mer ljus än mörker. Nu sitter jag här med datorn framför mig. Har haft den framför mig väldigt länge nu. Har haft aningen oflyt senaste tiden. Veckan innan lovet blev jag sjuk. Var någorlunda frisk under lovet. Vekan efter lovet var jag ännu sjukare. Nu har jag med miljoner prylar att göra och vet inte vart jag ska börja. Men nu började jag med att ta itu med seminariet jag ska hålla imorgon. Tänk er, jag står där framför halva min klass, hostar och hackar och berättar om "Dr. Jekyll och Mr. Hyde". En given succé.


Jag blir känslomässigt instabil när jag är sjuk. Jag har varit relativt stoneface hela tiden men så vaknade jag för några dagar sedan. Satte mig upp i sängen och kände mig riktigt glad. Gjorde frukost och drack en stor kopp te, underbar morgon. Det kändes inte jobbigt att vara sjuk, bara som att jag faktiskt får vila. Mitt i glädjeyran närmar jag mig min säng och vänder blicken mot min TV. Det är reklam. Jag börjar gråta. Den handlar om ett svart får som kände sig utanför, Frank heter han. Han börjar jobba på Tele2 och känner sig som hemma. The cheap sheep. Tårarna bara forsar. Jävla Frank, fick mig att gråta i 10 minuter. När jag lugnat ner mig går jag ut i köket och tar min sjätte dos penicillin.

Jag gillar i och för sig Frank. Jag vill vara Frank. Eller nej.. Men han är en skön lirare. Han får mig inte att gråta längre iallafall.

Nu får vi se när jag bloggar nästa gång. Men Marika klarar sig ju fint.


Nämen det är bra

repeat Horse In The Sea
what happens in Vegas stays in Vegas
whoever said that's never been in love

Skriver om peak oil, oil curse och ska även svara på

hur det påverkar världspolitiken, idag och i framtiden, att vissa länder har olja och andra inte. Internationella relationer , ett intressant ämne. arbetet skulle varit inlämnat 23:59. Förlåt Niklas.

Farwell ,Angelina - Joan Baez , hon har en så vacker röst, tänk att sitta på någon mörk mysig bar, kanske med röda väggar och sköna soffor , man är trött men på ett behagligt sätt.  Blundar och lyssnar på Joan Baez som sitter bredvid med sin gitarr och sjunger.