Lafalela living the dream
Varför då göra som jag alltid gör varje morgon? Får nån slags insikt när jag står i skafferiet för att plocka fram mat till katterna. Jag behöver göra något nytt, något djärvt.
Jag får syn på påsen. Känner mig lite lagom rebellisk som ens tänker tanken. Två sekunders glapp i huvet leder till att jag helt plötsligt har en Polly i munnen. Living the dream, godis till frukost!
Det var verkligen äckligt. Polly är inte gott. Att dessutom äta det som det första man gör på morgonen var ingen hit. Men nu vet jag det.
Med makten i säkert förvar ska jag nu planera nästa dåd. Ingen går säker, inte ens jag.
Paris
Raffi du och jag om några månader:D
La vie
Smältande glass
hjärndöd
knappar på tangenterna
knapp knapp
ett ord, två
hjärnan fylls av musiken
vad håller jag på med?
markera
delete
Den där sången som får dig att le fånigt och skratta för dig själv
som får dig att känna glädje
får dig att sjunga med
får dig att tro att du är något du inte är
precis som en dröm.
Åh det är så trevligt att sitta här framför datorn och inte få ner en enda vettig mening på min utredande text som ska lämnas in på fredag. Det är otroligt avkopplande att inte veta vad jag ska skriva. Det är så exceptionellt bra att jag är för trött för att läsa vad Bourdieu säger om klassbegreppet. För att göra det extra mysigt röker någon i mitt hyreshus vilket självklart pyser in i mitt rum. Vilket inte går att göra något åt, så jag får leva med denna dåliga ventilation.
Haikus som jag och Tove gjorde för några veckor sen efter att ha pratat om motivation:
relation mellan
motivation och lathet
kombination: svår
hänsynslös lathet
hämmar kreativitet
kvar finns inga svar
Konsten att kissa flygande
Idag stannade tunnelbanan vid T-Centralen, på stiger en flyvärdinna. Hon har en rolig plastpåse som ligger på hennes lilla rullväska.
CHEE * PEEZ
Se på fan, flygvärdinnor kissar. De är mänskliga.
Bekymmer
En märklig känsla av välbehag har börjat infinna sig. En känsla som jag på många sätt har saknat men som ska behandlas med stor respekt. Tidigare har varje dag inletts med en dålig morgon där jag försökt lista ut varför jag gått upp. Svaret har aldrig haft en uppiggande effekt.
En ny dag, ett nytt bekymmer.
Tanken har ekat långt bak i huvudet. Nu de senaste veckorna har tanken även stämt med verkligheten.
Verkligheten... Det är den som hållit mig vaken om nätterna men ändå den som fått mig att gå upp trots att jag inte orkat. Jag har hatat den. Men jag kommer nog att sakna den. Att konstant känna att ett bekymmer väntar runt hörnet har fått mig att känna mig riktigt viktig. Även de dagar utan problem har jag varit stressad över att jag inte haft något att göra.
Nog fan har jag blivit betingad. En ny dag, ett nytt bekymmer. Det är så det ska vara. Punkt slut. Tackohej, tyck synd om mig.
MEN: Nu är det sommar. Dags att leka kurragömma med verkligheten. Jag ska räkna till typ 4-5 miljoner, glömma bort vad jag ska leta efter och bara vara lite dum och glad. Vara lite mer som Fredde på Grand helt enkelt. Eller som Niclas Stekare Nordfeldt som han driver med.
"Det är ostron. Det är fint väder. Vi steker hårt."
Jamenvisst.
Att vara tråkig på ett intressant sätt.
Jag ska på ett hyfsat frivilligt sätt försöka leva upp till Ronnie Sandahl-stämpeln jag fått av Marika. Men nu gäller det inte att blogga om en grå vardag. Att allt kanske inte är skit men ändå väldigt dåligt. Nej, nu ska jag blogga om ingenting. Men det ska göras med finess. Med glimten i ögat. Med smilgroparna lite halvt synliga, men bara för de som tittar lite extra noga. Konsten att vara tråkig på ett intressant sätt. Jag är ganska bra på att vara tråkig. Men varför hålla sig till det man redan kan..?
Igår kände jag mig tragisk. Jag hade precis börjat känna avgaserna från Sveavägen när jag kommer upp från tunnelbanan. Sveavägen är väldigt tom. Det är varmt i luften och ljust, men gatan är ju fan obehagligt tom. En lång figur kommer gåendes mot mig. Figuren är inte bara lång, den är gigantisk och går ryckigt med sitt gråa hår som står åt alla håll. Figuren harklar sig, redo att attackera.
"HEJ!" ropar figuren.
"Eeeh, hej..?" viskar Raffi.
"Höhöhööööö..." grymtar figuren.
Jag hör grymtandet bakom mig. Jag börjar gå snabbare. Jag hör släpande steg bakom mig. Uppför Tegnérgatan, hyperventilera. Pedofil pedofil pedofiiiiiiil. Tanken att jag är för gammal för att ha en pedofil bakom mig slår mig. Borde jag kalla honom våldtäktsman..? Inte läge att tänka på sånt nu Raffi, han hinner ikapp dig medan du försöker klura ut vad som kommer stå på löpsedeln imorrn när du är död. Kommer jag kallas flicka eller kvinna? Kommer dom stava mitt namn fel? Aaaaaah!
Inne i porten märker jag att Tegnérgatan är lika folktom som Sveavägen. Figuren är borta sedan länge. Jag blir snurrig när jag äntligen vågar ta vanliga andetag. Har jag verkligen rätt att bli livrädd när någon säger "Hej"? Jag blev rädd. Men jag är inte längre rädd.
Vissa dagar
Jag har just vaccinerat mig och sitter på fyran på väg till skolan.
-Hej jag ringer från ungdomsmottagningen, kuratorn är inte här så din tid är inställd.
Efter att jag lagt på fick de som satt nära i bussen höra mig säga fuck och fan (pappa skulle direkt suckat och sagt: svär inte på engelska det låter så töntigt). Jag ringer pappa och kan nästan inte hålla tårarna borta, mitt reportage är inte mycket att hänga i julgranen utan en intervju med en kurator. Pappa är så snäll och säger att han kan låtsas vara kurator och ger en del andra förslag, vilket gör mig lite gladare,en stund i alla fall.
Denna låt kan muntra upp en förstörd tönt
Spegelvänd, uppochner, wrong
Jag hade somnat på min hand under natten, eller jag hade iallafall haft min haka på den. Då den hade stämplats på Kafé 44 med orden För kännedom var det kanske inte så smart. Hakan hade hamnat på För kännedom som smetats ut till kön. Fint.
Jag måste dock meddela att jag suger. Av sju tjejer fick bara jag och Tove komma in och jag lovade då att jag skulle fota en massa av spelningen. Resultat: fem bilder varav två blev suddiga. Alla där var två decimeter längre än mig och den tjej som faktiskt var kortare än mig lekte Duracellkanin och hoppade konstant. Men det var kul!
Tågluffsmusiken 2007
The Beach Boys -Barbara Ann
och en hel del Sonjagon
A veces
Pappas stora kofta, ljummet kaffe och ångest.
Ljummet kaffe
finns det något som bättre beskriver hur jag känner?
Jag tror inte det.
Hur mår du?
- precis som ljummet kaffe smakar.
Gillade haikusarna Tove och jag skrev. Det känns så bra när man skrivit en, känns som om man gjort något, skapat något. Jag skapar för lite(hmm skapar... ordet passar inte riktigt... producera?) nja inte det heller).
Ibland känns det som man hamnat i en ond cirkel( så Globala att prata om onda cirklar).
Pappa har fått koftan av Josef, min fasters fd man som bor i Monterey (Kalifornien) vilket ligger nära Big Sur, tänkte hälsa på honom för han är cool. Åh vad skönt det ska bli att lämna Sverige den 15 juni.
Bonsoir
Oh that's true
Slisk
Jag vet, jag är som socker
som blir klibbigt när det blir blött.
Fastnar i allt,
lämnar avtryck på alla jag träffar.
Klibbigt, sockrigt klister
som hjälper dig att limma ihop ditt liv.
Jag är som socker som klibbar fast
på ett bra sätt.
Text
Igår efter skolan tog jag mig till polishuset för att hämta ut mitt id-kort. Det var kö, lång kö. Dock tog det inte så lång tid då jag bara skulle hämta ut mitt. Jag blir alltid stressad när jag inte vet exakt när det är min tid, även om det är 20 personer före i kön. Möjligheten finns att de inte infinner sig eller att hela processen ändå går snabbt. Så att det är 20 personer föra i kön säger inte mycket. Kortet var ingen trevlig syn, jag ser ut som en rädd tioåring och dessutom ser min haka ut att vara hoptryckt...
Idag hade vi operation dagsverke. Eftersom min grupp är finalister till svenska junior vattenpriset delade vi även ut våra broschyrer. Vi stod en stor del av tiden vid riksdagen och vem är det som kommer gående i en grupp av kostymklädda damer och herrar om inte Jan Björklund. Erik går fram till gruppen och sträcker fram en broschyr åt Björklund som totaldissar den. Usch och fy tänkte gruppen. Mitt LUF-hjärta brast nästan (överdrift åja). Sedan efter att ha tagit bilder på när vi så fint delade ut broschyrer så bar det av till skolan. Vi arbetade med vår poster/plansch och den blev riktigt fin, ska tillägga att Erik gjorde det mesta av arbetet, medan jag och Martina mer var socialt stöd.
Vi kollade även upp våra motståndare, vilket inte var så upplyftande. En kille Puran Chen, har fått musikstipendium och läser istället för 2500 poäng på gymnasiet hela 3300 (natur och musik) . Vi tänkte ut några olika strategier för att få dem på fall, vilka jag inte ska nämna här, för vem vet som hittar hit, haha gud vad töntigt... Jag borde skriva något fint och seriöst på den här bloggen... någon gång
Esteban no corras tanto
Åh spanska är ett bra språk när man vill klaga och som alla vet är jag en liten klagnisse. Idag gick jag runt och sa: Esteeeban no corras tanto, med kärringröst, jag kan underhålla mig själv alltså. Som när jag spelade in min röst på band och sedan gjorde så att bandet gick extremt segt så rösten låter mörk och drogad och sen jättefort så att man låter helt galen, ungefär som Piff och puff låter.
Om jag hade en kamera just nu skulle jag dokumentera hur stökigt mitt rum är och hur trött jag ser ut. Borde helt klart sova mer.
I helgen var det fest= dricka,dansa, por ejemplo bugg, snacka och ta bussen hem. På lördagen gick jag och brorsan ut för att handla kläder åt honom. Jag hade tänkt att vi skulle till söder,men det blev city. Fina kläder inhandlades och jag tvingade på honom ett linne. Om jag fick bestämma skulle han ha köpt någon fin kofta.
Jag vill ha ett par chinos som alla andra, så originell är jag. Just nu är jag lite galen i marinblått, randigt och gillar att ha basker, säger bara svenne som vill vara fransyska.
En del av den musik som fattas i min kära ipod:
Bob Dylan, Beatles, Queen, Matisyahu, Robyn, The Shins, Peps, Jarabe de Palo(typ en låt), Juanes och Manu Chao för att komma i stämning på morgonen innan spansklektionen, David Bowie, en hel del 80-talsdisco som man kan peppa till, Cornelis, mysiga Melody Club och The Ark, Joan Baez, Prince, Elvis, jazz (vill börja lyssna) och softcell med låten tainted love.
Igår hade vi japaner på besök i skolan. Vi delades in i små grupper och fick varsin japan(fan vad sjukt det låter), vi berättade om vår linje och blev fotade en del:) Tänk att jag tyckte det var jobbigt att prata engelska med någon som inte var bra på engelska själv, jag kan ju tänka mig hur det kommer att bli i Big Sur då. Japanerna fick mig att tänka på låtarna Teaser Japanese med Gyllene tider och Turning Japanese med The Vapours,eeeh ja..
Battle
-Jag är Dick, vem fan tror du att du är?!
-Jag har en dick, till skillnad från dig som är en dick!
Dörrarna stängs och killarna skriker fula saker mot varann, fönstret som skiljer dem åt blir lite blött av deras saliv. Och jag kan inte göra annat än asgarva. Att börja bråka efter en liten knuff orsakad av tunnelbanan som ofta gungar till vid Slussen är ju bara skrattretande. Såna fåniga bråk gör mina morgnar lite gladare.
När vi åker iväg hinner jag höra något i stil med "Din mamma..!" och börjar skratta högt. Alla stirrar på mig. Till slut börjar en kille garva varpå hela vagnen asgarvar åt mannen med en dick. Nu var han inte lika kaxig.
GRATTIS
Tjejen må se fj0rtiz ut. Tyck synd om henne för idag är hon tvungen att ändra livsstil. Aldrig mer får hon vara omyndig.
GRATTIS FANNY/DANNY!!
Alltid dessa rubriker
Jag sitter framför datorn med boken Franny and Zooey, ett lexikon och även en synonymordbok. Jag ska göra några Reading logs. De skulle vara inne för en herrans massa veckor sedan, men annat kom i vägen och försenade g-uppgifter står inte högst upp på listan, men nu så. Jag har inte läst ut boken, jag slutade fast den var bra, kanske berodde det på alla svåra ord, men efter att ha läst lite nu igen, bläddrat för att hitta citat så känner jag förnyat intresse och ska banne mig läsa klart den.
"Though brilliantly sunny, Saturday morning was overcoat weather again, not just topcoat weather, as it had been all week and as everyone had hoped it would stay for the big weekend- the weekend of the Yale game."
"The rest were standing around in hatless, smoky little groups of twos and threes and fours inside the heated waiting room, talking in voices that, almost without exception, sounded collegiately dogmatic, as though each young man, in his strident, conversational turn, was clearing up, once and for all, some highly controversial issue, one that outside, non-matriculating world had been bungling, provocatively or not, for centuries."
J.D Salinger
Alltså Salinger skriver så ... hum ska man kalla det vackert? intellektuellt? Jag vet inte men jag gillar det.
Motvind
Detta hände mig idag. Det sistnämnda skedde mer än en gång inom loppet av tre timmar. Men förutom detta har jag även börjat mobba mig själv. Min kropp har fått för sig att göra mig hjulbent när jag är på ställen där man måste se lite extra häftig ut. För bara några få dagar sedan var jag inte så värst hjulbent utan skrapade bara upp benen mot skorna när jag gick lite fort. Nu har det gått så långt att jag lägger krokben för mig själv.
Hoppet om en vardag utan panik lever vidare, idag insåg jag att om en månad är jag finito vad gäller skola och plugg för iallafall 2½ månad. Det är nice. Då ska jag sova, sola, träna, kröka, tågluffa och bli lite myndig sisådär hade jag tänkt. Men det brukar aldrig bli som man tänkt, eller inte som jag tänkt iallafall. Sätter mig i en bubbla och undviker tankar om sommaren.
Necesito inspiración
Henri Serre et Jeanne Moreau
I söndags såg jag Paris Je t'aime.
Gaspard Ulliel.
Tove och jag har bestämt att vi ska se Baisers Volés eller som vi kallar den ...detektivfilmen:D
Baisers Volés
Au revoir
Deprisa Deprisa
Var på Instituto Cervantes med spanskan och såg filmen Deprisa Deprisa.
Asså, nej.
V
E
R
T
I
K
A
L
ångest
.
Uppdatering
Konstig jobbig kväll. Ta det lungt....
Att sjunga på gator med Kristina och Anna är bäst.
Att gå hem från T-centralen är mysigt på ett sätt ,men också läskigt.Sjunga What I'm fighting for nanana sliver and gold.
Min nära hjärtattack-upplevelse orsakad av den läskiga mannen som befanns sig på Torsgränd...springa springa. Måste ladda mobilen! Usch mamma är bortrest och pappa sover plus inga pengar på luren = mal
Somna i soffan fast jag inte var så himla full, glömma linserna i och få geggiga ögon. Vakna sent och inte kunna smsa.
Lyssa på Armand Mirpour och tro att man är olyckligt kär,fast man inte alls är det.
Fixa sig och dra till Vilma:D
Adiós