Den heliga tekannan

Den heliga tekannan- mitt och pappas samtal om religion och vad jag egentligen menar när jag säger att jag respekterar troende

Nisse the partying vacuum cleaner- minnen, Alle, Erik ,jag och Raffi blandat med alkohol.

Idag köpte jag sommarkläder-nu får det bli varmt! dónde está la primavera?

Jag och Raffi har letat efter fler hostels...skippar Florens. Vilar kanske ut i San Marino tre dagar innan vi drar till Paris,men Pappa tror inte att det är något höjdarställe, så det blir kanske tre dagar i Menton i Provence istället, vi får se.
Igår såg jag och Kristina Eagle vs Shark, finally. Det var en fin film, med Jemaine Clement från Flight of the Conchords:)

Jack Peñate piggar upp

FAAAAIL

Idag känner jag mig grovt misslyckad. Ni som faktiskt kommer ihåg kanske minns att jag bloggade om mitt fadderbarn(aka Flickan med sjöstjärnehänder)  för kanske en månad sen. Att hon var liten och blyg och att jag inte träffat henne på länge. Jag gjorde något väldans fel med henne.

Påväg till gymmet idag ser jag en tjej en bit framför mig. Hon går hoppigt och hennes hästsvans studsar åt alla håll. Hästsvansen består av slitet hår som har blekts en gång för mycket. Håret fastnar i pälskragen till luvan på hennes fejk gåsjacka. Alldeles för mycket solpuder, eyeliner och självklart idominläppar är det första jag ser när jag tittar på henne. Hennes ögon blir plötsligt dubbelt så stora och hon rycker till lite när hon tittar upp på mig. Fan, det är Amanda.

Lite förvånad vänder jag blicken framåt och försöker minnas hur hon såg ut förr. Hur gick det till egentligen? Låter kanske hemskt men hon var ju som mitt personliga projekt. Jag skulle se till att hon kunde läsa men även hålla koll på ifall hon blev mobbad och vilka vänner hon hade. Jag tyckte att jag gjorde ett bra jobb. Hon var lite blyg, men hon blev aldrig retad och hon hade några gulliga tjejkompisar i klassen. Såhär skulle det ju inte bli. Skärp dig, Amanda. Jag vet att du inte är sån.

Planering

Igår planerade jag och Raffi vår kommande tågluff. Det är inte lätt alltså, man måste hitta billiga ställen att sova på som ändå ligger bra och sen kommer frågan om dessa internetsidor är säkra.
Vi hittade åtminstone sovplatser i varje stad, Berlin, Prag, Florens och Paris, men för att vara säkra ska vi gå till respektive lands turistbyrå. Sedan måste vi boka tågplatser, vilket nog inte riktigt går att göra nu. Allt måste vara fixat innan den 15 juni då jag drar till Big Sur.  Vi blev så trötta på detta letande att vi istället började sjunga till "Jag är en vampyr" och made up lovesong#43, vi äger alltså... Vi pratade om hur bra en viss person sjunger och lyssnade en hel del på Toves och hennes fina rytmuskompisars låtar.  "I LIKE BANANAS"




Jag tycker hon är läskig, känns som om hon verkligen skulle kunna mörda den där tjejen.....

Långfredag

Igår var det långfredag och jag var på ett halvkasst humör. Just den dag jag vågar gå ut utan att smitta ner folk så har hela Stockholm åkt till släkten på landet. T.o.m. Pressbyrån hade stängt. Men Marika och jag lyckades få en kaffe på Espresso House.


Mitt dåliga humör hängde kvar under kvällen och sen skulle jag gå och sova. Palla då att grannen har fest och allt de säger ekar på gården och studsar in i mitt sovrum. Jag tänkte lite sarkastiskt för mig själv "Men kan de inte hålla käften, Jesus har ju dött för fan."  Då blev jag väldigt osäker. Och då började jag fundera.

Dog han verkligen på långfredagen? Dog han inte på julafton? Nej, då föddes han... Han hann ju inte bli gammal om han dog på långfredagen! Fast det kanske var ett par år mellan det, jo, så måste det ha varit. Men vad gjorde han egentligen, han fick en lam man att gå och så trollade han fram lite vin och fisk har jag för mig.


Efter att ha filat fram nån slags livsbiografi insåg jag att Jesus höll mig vaken i över en timme. Nej, jag blev absolut inte religiös. Jag kom helt enkelt fram till att han inte är något för mig. Och jag kan fan ingenting om honom. Jag skyller på att jag aldrig blev döpt.


swedfund hund lund morgonstund jag borde sova eller plugga

Geografilektioner får mig alltid att tänka på döden inte för att de är så tråkiga att jag vill ta livet av mig utan för att man alltid kommer in på "att om 10 000 år kommer det vara såhär och då kommer det inte lalalalal"

Jag börjar direkt tänka på att om så många år kommer jag inte att leva ,utan mina ben kommer att ha bränts och kolatomerna (okej klaga inte på min kunskapsniva, den suger just nu) kommer kanske "tillhöra en växt eller liknande (fast jag vill i och för sig bli mumifierad, men det är en annan historia).
 
Vi pratar om klimatförändringarna och det är ju inte heller något upplyftande, nu handlar det inte längre om att jag och mina vänner inte kommer att leva, utan om att kanske hela jordens befolkning kommer att dö på grund av att vi förstör jorden. 

Det här med klimatförändringar får mig alltid att tänka på Påskön, som ligger "nära" Sydamerika,(tror ön på något sätt hör till Chile, inte säker på det) Det jag ville berätta var i alla fall att det där fanns två stammar (jag är alltid rädd att jag ska ge fel information och litar inte på mitt minne, ville bara säga det..eh ja) och de tävlade med varandra tror jag, de byggde stora stenstoder och flyttade då dessa stora stenblock med hjälp av träd. De använder upp alla träd vilket gör att de tillslut inte överlever på ön, det här med att själv förstöra sina chanser till överlevnad, det är så intressant, här hände det på en liten ö (plus massa andra skillnader) men nu gör vi det mot hela planeten.

Ciao


Veckan innan påsk

Jag läser inte  alla delar i Dn. Jag läser inte ens hela kulturdelen utan bara vissa sidor i de olika delarna, tex Namn&Nytt och Wolodarskis ledare, det är inte mycket men det är  i alla fall något. Swanberg blev en favorit, hans kåserier var roliga och smarta, ja finurliga. Jag beundrade honom för att han kunde flumma ut utan att tappa tråden och att texten ändå blev begriplig.  Jag kan inte säga att jag läste Namn&Nytt varje dag men jag märkte i alla fall att Swanberg inte skrivit på ett tag, de skrev att han var sjuk, ett tag senare fick man läsa att han var död.   

Läs på DN

Huvudgäst och lycka till gör en liten Marika glad såhär en onsdag då mycket känns jobbigt, även att biljetterna är bokade till Kalifornien gör att jag är glad. Den 15 juni åker jag till Big Sur, pappa är med mig första veckan sen drar han och min mamma på en liten biltur i USA och jag jobbar hos Mackan och flyger hem den 21 juli.

Pumpkin Soup



Har haft lite tid att fundera de senaste dagarna. Funderar på att färga håret lite mera rödbrunt. Typ som Kate Nash. Då kommer jag vara rätt lik Kate Nash. Det skulle vara spex.

Inte bara sjuk i huvet

Tänkte passa på att blogga nu när jag faktiskt kan sitta upp utan att svimma. Helgen var väl sådär lagom kul med mitt livs tredje influensa. Fick en del varningssignaler som jag sket i, det var kanske inte så smart.

Natten mellan torsdag och fredag försökte jag sova. Hade ont i hela kroppen och kände mig konstig. Jag drömde att jag va på kanotsemester med folk jag inte träffat på flera år, drömmen slutar med att en lila krokodil äter upp mig. Sånt drömmer jag bara när jag har feber. Jag gick ändå till skolan på fredagen, hade ju bara en lektion. Det konstiga är att jag inte kommer ihåg mycket av den dagen. Har vaga minnen av att jag satt på det dammiga datasalsgolvet och nästan somnade i Micaelas knä.

På nåt sätt hamnade jag på ett fik med Micaela, Kattis och Maria. De äter lunch, jag lyckas få i mig en chai latte. De pratar, jag är tyst. När jag kommer hem har jag 39.3 graders feber. Under helgen har termometern visat allt mellan 38 och 40.

Under alla de timmar jag varit tvungen att tillbringa i sängen har jag försökt komma på lite peppande hejaramsor.

RA-FA-E-LAAAAA     KLAPP KLAPP KLAPP-KLAPP
HAR
IN-FLU-EN-SAAAA    KLAPP KLAPP KLAPP-KLAPP

Tyckte jag var lite smått genialisk när jag kom på att Rafaela och influensa båda har fyra stavelser och att man kan ha riktigt kul med de orden. Jag har sagt det till Marika förut, I am the word-wiz of this blog.

Typewriter

Englands utrikesminister kommer till vår skola på måndag! Vad ska man säga , det känns jättekul och man måste ju bara skryta lite...

Igår var det invigning av skolan och jag och Amanda fick guida Stefan de Vylder, mannen som skrivit en bok som lärarna typ avgudar (överdrift )

Click for large, printable image!
De Vylder

"Just another night in Nantes"

Det är läskigt det här med hormoner. Ena sekunden vill man verkligen göra en sak i nästa är man glad att det inte hände.

Chokladbollarna i min skola är perfekta, de smakar mer kakao än socker. Att ta en chokladboll och kaffe varje dag i en vecka blir minus 50 kr, det kostar en fika ute nånstans....

Det finns så mycket som man tänker på som aldrig blir nerskrivet, det där svåra jobbiga intressanta som man tycker är för jobbigt för att skriva ner . Det som är av värde och som nu kanske glöms bort, fast om det var så viktigt borde man kanske komma ihåg det i alla fall, men det är inte säkert.

När Tove och jag snackar på MSN kommer vi alltid fram till slutsatsen att vi är som alla andra och att det inte är något speciellt med oss. Det är kanske det som gör oss speciella då, att alltid komma fram till att vi inte är det. Allt det här snacket om att vara speciell får mig att tänka på en scen ur Garden State. Natalie Portman och Zach Braff är inne på Natalies rum då hon berättar att varje gång som hon känner att hon inte är speciell brukar hon göra ngt som ingen gjort förut och så gör hon ngt som jag inte kommer ihåg just nu och så får hon Zach att också göra ngt . (jag suger på att förklara, se filmen för fan!) den scenen är så fin. Deras förhållande är så speciellt och vackert.


Jag har varit så seg på att läsa, men för några dagar sen läste jag i alla fall ut en bok. Den handlar om en kille som vandrar i Spanien och delvis lever på att spela fiol. Han sover ibland på ängar, fatta att han sover utomhus utan skydd, skulle jag klara av det? tveksamt, jag är lite för bekväm, vandrarhem är helt okej. Den här killen vandrar långa sträckor och lägger sig ner att sova kanske vid ett berg, han vaknar nästa morgon och äter något om han har det och vandrar vidare, kanske är det så man ska leva.  Det är något man borde prova på någon gång i alla fall. Den andra boken jag läser är Franny and Zooey och den är riktigt bra fast det är många adjektiv som jag inte kan. Engelska är ett fint språk och den här boken är mysig och J.D. Salinger borde få nobelpris.



Jag skulle ha somnat för 38 minuter sedan. Buenas noches!

Move over Rover, let Raffi take over

Nu blir jag rädd. "100 höjdare" är tillbaka. Nu har jag hunnit smälta intrycken från reklamtrailern de visar inför premiären. Eftersom de faktiskt har hittat så många intressanta människor måste det finnas en del. Men de är ju så otroligt intressanta. Nästan konstiga, fast så får man ju inte säga. Fatta hur många människor det är som kommer att komma ihåg dessa intressanta personer när de dör. Personen ifråga kanske bara är berömd för att han bär lederhosen varje dag, eller så är det en kvinna som planerar att sy det största lapptäcket någonsin. Men de har något de brinner för och skiter i vad andra tror. Det är inte konstigt, bara lite annorlunda.

Jag borde kanske förklara varför jag blir rädd. Det är inte själva tanken på att de är så många skummisar så att man på något vis kommer komma i kontakt med dom. Det är ju bara kul. Det som gör mig rädd är att jag inte alls är lika knasig och intressant. Egentligen så hade det varit underbart ifall jag hade ett annorlunda intresse.

Jag tror att ganska många av de som kollar på programmet påstår att de gör det då "Det är så jävla sjuka människor med!". I själva verket vågar de inte erkänna att de själva vill vara så. Konstig, annorlunda, speciell, intressant. Jag vill iallafall det.

OBS! Jag vill inte vara någon läskig människa som förföljer dig om nätterna. Det är bara obehagligt. 

rubrik ingress fett med stress



NJUT!

Tuben

Jag satt på tunnelbanan idag. Blev kär i en kille. Bara sådär. Så i mitt huvud skrev jag en låt till honom, full av nödrim. Det gick sådär, både med låten och killen. Jag gillar tunnelbaneflirtar.


 

Till dig kan jag skriva en sång

Den skulle inte bli särskilt lång

Men den handlar om dig


Dina ögon var blå

Dina jeans var grå

Den handlar ju om dig

Om jag skriver en låt
Kanske du blir kåt
Även om den handlar om dig


Din blick sa "Hej", jag blev tystare än tyst

Då kom en tjej, hon gav dig en kyss

Fan att den handlar om dig

Låten blev nu en dystrare melodi
Enligt den nya texten sysslar du med dendrofili
Vadå, den kan ju va komisk även om den handlar om dig

Din blick sa "Förlåt" när ni senare klev av
Där satt jag för mig själv, ensam kvar.


"Hela världen är så underbar" nanaannaaa

 



Vår favorit Markus kör solo och Lars svischar förbi:) David mfl är ju också med.

Igår var jag hos Marta och åt god mat och tittade på melodifestivalen med hela familjen, kul att träffa Sun och Klara.  Martas lillasyster var så söt.  Varken Marta eller jag hade sett senaste  Harry Potter filmen så vi kollade på den, vilket fick mig att bli sugen på att läsa sista boken.  Jag kommer ihåg att jag grät när Dumbeldore dog, han var en sådan gubbe som jag skulle vilja ha som morfar, han stod för allt det goda och trygga,haha nä nu slutar jag!

Ikväll har vi firat mammas kusin Lena här hemma och jag har käkat en massa. Det är faktiskt trevligt att träffa släkten, äh jag har inget att säga bara att jag är avis på Marta:D

CIAO

Va gööör du?



Fick frågan om varför jag inte bloggat något på lovet. Sa då att jag varit upptagen. Fick då frågan vad jag höll på med. Jag kollade på en rolig musikvideo till en låt jag haft i huvudet alldeles för länge. Hoppas jag är hälften så cool som den trummisen.

Lörre

Jag saknar Flight of the conchords, undrar om man kan ladda ner andra säsongen....

För någon dag sen skulle jag, Emma och Vera se Garden State, för Emma hade inte sett denna underbara film. Vi trodde att det inte skulle bli några problem att hyra, men så fel vi hade. Filmen fanns inte på videouthyrningen vid Gullmarsplan. Vad är det för ställe egentligen, varför har de ett fik? Vem vill sätta sig och fika bland massa dvd-filmer? Jag och Emma ger inte upp utan drar till Videotown som ligger ganska nära chokladfabriken. Vi hittar filmen och går till kassan, Emma visar sitt leg:

The uthyrare: tyvärr vännen man måste vara 18 

VA? alltså den här killen betedde sig som Louis XVI (kungen) i Marie Antoinette, han viftade med sina ögonfransar och var allmänt störig... Veras mamma snackade med honom i telefon men han gav sig inte, det kändes som om vi var 10 år. Om man är under 18 får man inte göra något alls. Emma och jag drar till ICA och köper godis och snackar skit om uthyraren, haha det var ganska underhållande. Vi kommer hem till Veris och äter middag sen drar vi till Årstas videobutik (vi har t.om med oss en lapp från Veras mamma så att det inte ska skita sig igen) men det löser sig och Emma får se denna underbara film: D

man diskrimineras i alla åldrar på olika sätt...

Så hemma hos mig har Broken English och andra fina Marianne Faitfull-låtar spelats de senaste dagarna, hon är verkligen bra alltså, så om ni inte hört en enda låt så borde ni verkligen ta och göra det!

Ps. att rodda är kul: D
ds.